Livet som förortsmorsa

Gammalt djungleordspråk talar

2010-11-28T22:24:00.000+01:00

Där snoret går in går inspirationen ut.

Tja, dagarna går åt till att vara sjuk, känna sig ynklig, ta hand om barn och hem. Nätterna går åt till att hosta, hosta, smyga upp i soffan utan att väcka några barn och hosta, hosta, hosta. Värsta bloggaren är jag inte just nu (har du någonsin varit det frågar sig vän av ordning?) men bot och bättring kommer. Promise.

Det är mina gener som talar!

2010-11-26T21:03:00.002+01:00

Barnen väljer På Spåret framför idol.
Life is sweet!

Dag 10: Det här hade jag på mig idag

2010-11-21T19:55:00.000+01:00

Favoritjeansen och rosa luvtröja från Ellos - ack du glamorösa förortsliv! Borde väl ha tagit på mig ett förkläde, för nu är pepparkakorna bakade och degen blev alldeles perfekt!

Same procedure every year

2010-11-20T21:34:00.000+01:00

Jodå, nu står pepparkaksdegen i kylen och väntar på att det ska bli morgon. Det inte vilken pepparkaksdeg som helst, utan den är gjord efter min mormors recept. Det finns en jultradition som jag kommer att hålla fast vid i alla dagar. Pepparkakorna ska bakas som mormor Ellen gjorde. Punkt.

Dag 9: Min tro

2010-11-20T21:31:00.000+01:00

"Mer och mer framstår det som en nästan alltför självklar självklarhet: vi är här för att hjälpa varandra. vad skall annars ett liv gå ut på om inte just detta? Kanske är det så självklart att vi inte ser det. Ett livsverk är summan av den kärlek vi slösade på andra."

Ord lånade från Tomas Sjödin, ur Eftervärme

Dag 8: Ett ögonblick

2010-11-19T19:45:00.002+01:00

Jag är sjuk. Återkommer imorgon.

På rymmen

2010-11-19T11:01:00.000+01:00

Visst renoveringsbehov

2010-11-18T18:55:00.003+01:00

Jag har i nio år nu gått och väntat på att mina söner ska önska sig ett dockskåp. Det har inte hänt, kommer inte att hända. Nu har jag bara bestämt att dottern önskar sig ett dockskåp. Tyckte att hon sa det häromdagen nämligen. Så dök drömhuset upp på Blocket, visning här i grannkvarteret. Inte ens budgivning blev det, utan jag kunde knalla hem med dockskåpet i famnen. Nu ska det bara tapetseras och målas. Förmodligen blir det klart... tja, innan hon tar studenten i alla fall.

Men läget är ju bra i alla fall!

Dag 7: Min bästa vän

2010-11-18T16:23:00.000+01:00

Husets sysadm, min man och min bäste vän i en och samma person. Allra bästa kombon om du frågar mig.

Dag 6: Min dag

2010-11-16T20:19:00.000+01:00

Vaknar.
Ont i halsen och ett kök i kaos.
Röja, röja.
Promenad med fina vännen.
ICA-handling.
Spana lite.
Röja, röja.
Tvätta, tvätta.
Stora barnen plus kompis hem från skolan.
Fixa lasagne.
Röja, röja.
Lite TV.
Lite Harry Potter.
Ont i halsen.
Sova.

Nåt sött

2010-11-15T13:19:00.000+01:00

Alexandra drar igång Måndagsinspo idag och denna regniga novembermåndag bara skriker efter inspiration så pepparkaksgrisen och jag drar vårt strå till stacken.

Vår pepparkakskalender, anno 2008.

En sån dag bara

2010-11-15T11:03:00.000+01:00

Regn, regn, regn. Mannen på jobbet, stora killarna i skolan och dottern sover. Det finns så mycket man borde göra, men bara en sak jag gör.

Läser Harry Potter och dödsrelikerna. Igen.

Dag 5: Vad är kärlek?

2010-11-15T09:12:00.002+01:00

Min man. Våra barn.
Vår familj.

Dag 4: Det här åt jag idag

2010-11-14T20:15:00.002+01:00

Började dagen stort med nybakta scones till frukost; allt till faderns ära. Fortsatte sedan med egengjorda hamburgare och klyftpotatis. Började tappa stinget lite och vispade ihop en chokladmousse gjord på pulver. När kvällsmaten väl kom så blev det inte mer än Varma Koppens Minestronesoppa...

Ingen tårta till Far idag - men han åt upp hela sin chokladmousse i alla fall...

Men vadå, han löste ju problemet!

2010-11-14T15:09:00.001+01:00

Så funkar inte datorn. Ange lösenord. Använder det gamla vanliga. Nix, fel lösenord. Ringer maken - jo för när inte datorn funkar då glömmer jag allt som har med värdighet att göra. Han svarar att det gamla vanliga är det rätta.
- Nej, det funkar inte.
- Jo, det gör det.
- Nej. Jag har provat flera gånger.
- Men jag kan inte göra något nu, jag ska byta däck på bilen.

Då åt jag och barnen pepparkakor istället.

Hem kommer maken med vinterdäck på volvon och fixar datorn.

- Hur gjorde du förresten?
- Jag stängde av datorn och satte på den igen.

Till protokollet

2010-11-14T11:44:00.000+01:00

Maken var i väg och köpte slalomskidor och pjäxor igår.
Utan barn. Med bil.
Amatör. Jag säger bara det.
A m a t ö r.

"Får jag återgå till min I-phone nu, eller är det något mer du ska ha hjälp med?"

2010-11-13T21:31:00.000+01:00

Sys adm har gjort det igen. Nu finns det en gilla-knapp på bloggen. Det gillar man ju.

Expecto patronum!

2010-11-13T19:02:00.003+01:00

Älska att barnen är så stora att man får se Harry Potter på lördagkvällen.

Textat.

Dag 3: Mina föräldrar

2010-11-13T14:02:00.001+01:00

Det finns ingen i hela världen som jag kan bli så arg på som min lilla mamma. Förmodligen för att jag är lik henne, åtminstone tror jag det. Och är det så, att jag är lik henne, så kan jag skatta mig lycklig.

Min mamma blev lämnad ensam med tre döttrar i åldrarna 9, 13 och 16 år tillsammans med ett stort hus med halvrenoverat kök. Varsågod liksom. Lägg också till att min mamma har och har haft ett oerhört tungt jobb inom soc. Det är inte bara en gång suspekta människor har ringt hem till oss och jag minns en gång (tackolov bara en gång) då jag och mina systrar fick stanna själva utanför huset. Mamma hade trott att hon hörde någon i huset och ville själv gå in och kolla. Nej, det var ingen där och efteråt har vi fått veta att hon hade fått ta emot några mindre trevliga hot just då.

Men skojar du att hon fixade det. Tonårsdöttrar, jobb och hus. Jag minns inte att jag saknade något och kände mig alltid fullt uppbackad av mamma. Jag är full av beundran och tacksamhet för allt hon gjort för mig och mina systrar, för de där tuffa åren som hon kämpade sig igenom för vår skull. Så, lilla mamma, har jag fått något av din kämpaglöd och din styrka så kan jag vara lycklig.

För mamma, lilla mamma, vem är väl som du?

Och var börjar liftkön egentligen?

2010-11-13T10:30:00.003+01:00

Om man

a)bor i förorten

b)behöver nya slalomskidor (plus pjäxor)

och

c) inte vill köra bil i stan

då finns det inga andra alternativ än att packa ner snart 1-åriga dottern i vagnen och ta pendeltåget. Om man sen tänker lite käckt att jag "går lite till höger då kommer jag nog rätt", fast man egentligen inte alls hittar i stan så kan man sen tacka sin man allra ödmjukast för att han har installerat Google Maps i (den något sunkiga) telefonen. Se det som ett äventyr och stuva in pjäxorna under vagnen och bär skidorna under armen samtidigt som kör barnvagnen. Alla som tittar på dig är bara fulla av beundran för att du klarar av det. De tycker att du är så fantastisk att de inte ens kommer på tanken att fråga om du villha hjälp när du ska kliva på pendeln som tar dig tillbaka till förorten. Nejdå, de smiter förbi dig lite snabbt så att du ska få kliva på i lugn och ro. Så måste det ju vara.

Som ni ser, även dottern uppskattar ett äventyr utanför förorten.

Ordningen återställd

2010-11-12T21:57:00.002+01:00

Fotoramen funkar, jag har ätit choklad och det här skriver jag på min telefon. Ungefär allt detta kan jag tacka min käre make aka sysadm för.

Dag 2: Min Första Kärlek

2010-11-12T13:05:00.000+01:00

Eh, ja redan här på dag 2 blir det lite svårt. Jag kommer faktiskt inte ihåg vem som var Min Första Kärlek, kanske var det någon på lekis eller var det han i 3:an som alla tjejer var kära i?

Någon som jag i alla fall minns, någon som jag tog till med när andra var dumma eller störiga var: "Aktarej så jag inte hämtar min-stora-kusin-från-Stockholm! Han kan lyfta tre elefanter!". Gissa om jag skrämt bort ungar från egenhändigt byggda kojor med att hota med honom (japp, så lättlurade var ungarna på landsbygden - rätt praktiskt i vissa lägen faktiskt).

Jorå, min stora kusin från Stockholm var Joakim det. Han var säkert 10 år äldre än mig, lång och blond, min stora idol och ja, vi kan väl kalla honom Min Första Kärlek. Livet har tagit lite olika vändningar så nu har vi ingen kontakt alls. Jag hotar inte lika ofta med honom längre - men Tack Joakim, du gav mig mod när jag behövde det!

Men ååå...

2010-11-12T11:48:00.003+01:00

Detta Digitala Hemmet gör mig vansinnig. Först lägger den digitala fotoramen av, men i ett ögonblick av "det här klarar väl jag" gör jag ett försök. Men så vill eländes ramen ha lösenordet till det trådlösa nätverket - men just det, det lösenordet kan inte jag. Funderade i ett kort ögonblick på om jag skulle ringa maken och vråla "MEN GE MIG LÖSENORDET DÅ! GE MIG LÖSENORDET!" som en obstinat tonåring, men eftersom jag har någon slags värdighet kvar så lät jag bli.

Kan jag fixa så att jag kan mobilblogga tänkte jag. Tänkte jag, ja. Det klarade jag inte heller av. Så nu kan jag ju inte blogga när jag handlar på ICA idag. Typiskt. Brukar ju hända rätt mycket spännande där menar jag.

Nu är jag lagom irriterad, dottern också. Lite oklart varför hon är arg, men jag förmodar att det handlar om någon fjärrkontroll.

Det doftar jul i förorten

2010-11-12T08:27:00.003+01:00

Igår tjuvsmakade vi på glöggen. Och vilken glögg det var! Kiviks Äppelglögg med smak av vanilj och kanel är numera den godaste glögg jag någonsin druckit. Bara sådär så var hela flaskan slut. Tackolov så har vi en flaska till. Fråga är när vi ska dricka den och vilka som ska få smaka. Det måste ju vara någon som är glöggworthy.

Dag 1: Om mig

2010-11-11T14:07:00.000+01:00

Född och uppvuxen i en liten ort i Östergötland. Har två finfina systrar, själv är jag mittimellan och rätt så fin. Vi var osams ganska många gånger, men sams desto fler gånger. Alltid duktig skolflicka, skolkade aldrig (inte ens från TTF:en) men aldrig riktigt nöjd med det jag presterade.

Via Örebro och Uppsala (ja, jag har bott i Flogsta) hamnade jag i förorten strax norr om Stockholm. Här bor jag med mannen i mitt liv och våra tre barn. Lärare, men just nu föräldraledig, och börjar jobba efter jullovet. Gillar att springa, läsa (dock ej samtidigt) och Grey's Anatomy.

Precis som Lisa

2010-11-11T14:03:00.002+01:00

Min favoritbloggerska Lisa (och rätt många fler förresten) ska temablogga den här månaden. Verkar rätt svårt, menjorådå - jag hänger väl på jag med. Så här kommer det att se ut:

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Det här med bloggande

2010-11-11T14:03:00.001+01:00

Jo, men jag har ju bloggat förr. Först hade jag en blogg om barnen, men den blev för privat så då började jag skriva en ny blogg - som Fröken Johanna. Men så kom jag liksom av mig, nyfödd bebis och sömnbrist hade förmodligen en ganska stor del i det. När jag väl hämtade mig så började jag - hör och häpna - på en träningsblogg! Men eftersom jag joggar en sisådär två eller tre gånger i veckan blev det en rätt sorglig läsning. Så idag dök inspirationen upp. Bloggnamnet var ledigt.

Nu kör jag.